Inga ord behövs när blickarna finns. De säger så mycket mer.
Jag vet inte hur jag ska hantera det. Förstår att jag borde göra något åt det men jag vet inte vad eller hur.
Hur gör man?
Ovisheten drar fram så mycket annat. Ångesten tränger sig över. Tröttheten slår till. Men lika så handelseförlamningen. Inget görs och tankarna får inget avslut. Ständigt tillförs nya tankar men det är ingen som avslutas det blir för mycket.
Jag orkar inte mer!
