Hör orden om och om igen,
orden som vägrar lämna mig.

Förstår dess inebörd, men ändå inte.
Vill kanske inte förstå,
letar efter andra fel istället.

Orkar inte tro att de skulle vara sanna,
det skulle göra för ont.

Du vet ju så väl, men ändå så gjorde du det. Förstår faktiskt inte varför. Alla visste, det är ju så uppenbart. Var det inte då lite onödigt?