Ätligheten är så viktig för mig, att personer i min omgivning är raka mot mig.

Kräver inte att få veta allt jämt, men jag vill ha svar. Även om det bara blir att du inte orkar, inte kan, inte vill. Bara jag får veta.

Att löften som sägs faktiskt hålls. Även om man sagt det i ett ögonblick när allt varit bra, både för mig och er. Men lovar man något så ska man hålla det.

Alla ord, alla löften, de värker i min hjärna nu. Hur kunde jag tro på det…

Menar inte att någon sviker, bara trött på att inte våga inse saker förrän det är försent. Att jag inte skyddar mig själv från det.

hemma igen efter mitt lilla äventyr.

Kul var det, skulle varit bättre om  jag varit där själv men nu var det inte så tyvärr.

Så skönt att fly från vardagen.
Så skönt att fly från alla som vet vem är (nästan iaf).
Så sköt att bara kunna vara sig själv och bli accepterad för det.
Så skönt att göra något som man verkligen vill.

Ingen sömn som behövdes, bara hög på livet. Hög av glädjen att få ha kul dygnet runt. Då blir man inte trött, då känner man inte att man vill sova bort hela dagarna. Nej, då känns det jobbigt att sova.

Allt kanske inte gick så bra resultatmässigt, men vad spelar det för någon roll när man haft det bra? Det är inte svårt att förstå de som lägger ut åtskilliga tusenlappar vid varje tävling för att komma iväg på något sånt här. Åhh vill tillbaka!

Allt var så bra, tills de sista timmarna på hemresan, när verkligheten kom ikapp igen. När jag insåg att allt skulle återgå till att vara som det var innan vi åkte. Allt det positiva som jag fått uppleva skulle inte göra min vardag bättre. Tröttheten kom som ett slag i ansiktet. Ville gå ur, ville återvända. Ångest, sån jävla ångest. sittandes i en lastbil, jippi typ…